Bilden kan verka dyster, men bli inte modfällda! Arbetarklassen står inför samma attacker överalt på planeten och genom vår kamp kan vi utveckla den kraft med viken vi kan bekämpa dessa attacker. Arbetare lär sig åter hur man kämpar, och utvecklar en vapenarsenal som kan vändas mot det kapitalistiska systemet självt.

== Arbetare kämpar tillbaka i Storbritannien...

Även om dagar förlorade på grund av strejker i år bara är en bråkdel av strejkvågen 2022-23, glöder klasskampen fortfarande över hela Storbritannien. Det är förlåtet om man missat det, eftersom strejkerna hittills, i händerna på fackföreningarna, har varit begränsade till enskilda sektorer, enskilda arbetsplatser och enskilda dagar – noggrant tajmade för att förhindra att de sammanfaller med varandra. Ändå ansluter sig fler och fler sektorer till strejk-vågen. Städare, tunnelbanearbetare och TEFL-lärare (Engelsk lärare för utlänningar) i London; renhållningsarbetare i Birmingham och Sheffield; vårdpersonal i Blackpool; arbetare på kraftverk i Cumbria och Somerset; museums-personal i Wakefield; omsorgsarbetare i Glasgow, London och Nottingham; busschaufförer i Manchester och Bristol; Lindseys oljeraffinaderi; samt ST-läkare och universitetslärare runt om i landet.

I många fall har fackföreningarna befunnit sig i den besvärliga situationen att föra strejker mot sina egna Labour-kamrater i lokala och nationella styren. Å andra sidan gör detta det också mycket lättare för dem när det är dags att förhandla fram en överenskommelse bakom stängda dörrar, varefter strejkerna abrupt avbryts innan de hinner expandera (eller innan de ens startat, som med busschaufförerna i Manchester). Är det deras mål vi vill nå – att hantera vårt egen förfall – eller är det att avsluta systemet som ligger bakom det?

== … och i Europa...

Om Storbritanniens seghet sänker er, brinner elden desto starkare på andra sidan kanalen. Generalstrejker har involverat stora delar av arbetskraften (särskilt inom transport, sjukvård och utbildning).

I Grekland utlystes en 24-timmars generalstrejk efter att en lag antagits som tillät 13-timmars arbetsdagar, ett år efter att 6-dagars arbetsvecka tilläts (Grekland har redan den längsta genomsnittliga arbetsveckan i EU, med 39,8 timmar). Den belgiska generalstrejken utlystes då både federala och regionala myndigheter meddelade åtstramningsåtgärder och längre arbetsdagar, vilket fick Europas näst största hamn att stå stilla. I Frankrike svarade arbetarna på Bayrou-regeringens budget för 2026, vilken föreslog 43,8 miljarder euro i nedskärningar i sociala utgifter, med strejker och demonstrationer under sloganen “bloquons tout” ('låt oss blockera allt'). Demonstranter förenade sig med strejkvakter, och ett stormöte bestående av järnvägsarbetare och demonstranter hölls till och med utanför Paris Gare du Nord för att diskutera åtgärder – ett exempel på den oberoende självorganisering som är avgörande om vi någonsin vill gripa ratten ifrån chefernas kumpaner på fackkontoren. I Italien utlyste en blandning av etablerade och 'bas'-fackföreningar generalstrejker i protest mot Italiens deltagande i Gazakriget, efter att Global Sumud-flottiljen beslagtagits av israeliska myndigheter.

I samtliga dessa fall har den kapitalistiska vänstern (fackföreningarna, socialdemokraterna, vänsterpartierna) haft ett grepp runt dessa rörelsers halsar. De arbetar outtröttligt för att dölja verkligheten att dessa attacker inte kan upphöra utan att avsluta kapitalismen – istället

drömmer de om att låta sina politiker ta kontroll över dem! Detta är särskilt tydligt i Italien. Även om strejken är arbetarklassens nyckelvapen mot de krig som massakrerar oss, är de i händerna på fackföreningarna och vänstern – med deras pacifism, stöd för kapitalistisk demokrati (dvs. arbetsgivarnas 'demokratiska' styre som för närvarande brutalt attackerar arbetarna) och nationella lösningar – maktlösa gällande att förändra en värld vars kärna är imperialistisk slakt och ständiga attacker på våra villkor. Deras humanitära sympati för palestinska arbetare är inget substitut för verklig proletär internationalism: erkännandet av att alla arbetare delar samma klassvillkor och klassintresse, världsrevolutionen. Även om vänsterfällan måste bekämpas i alla lägen visar strejkvågen att allt fler arbetare inte vill acceptera situationen.

== … och över hela världen!

Inte heller är denna glöd begränsad till Europa. Arbetare har deltagit i landsomfattande protester i Togo, Timor-Leste, Mongoliet, Serbien, Nepal, Marocko, Peru, Madagaskar, Paraguay och Indonesien. I mainstreampressen har några av dessa kallats 'Gen Z protester'. Faktum är att dessa uppror inte kan begränsas till generations- eller nationsgränser. Från ena sidan av världen till den andra har de alla liknande missnöje: hög arbetslöshet och otrygga anställningar; korruption och ojämlikhet; låga löner och höga priser; nedskärningar och underfinansiering av sociala tjänster (särskilt sjukvård och utbildning), samt de meningslösa dödsfall detta orsakar. Demonstranterna har kämpat på medan staten svarar med tårgas, misshandel, kidnappningar, massarresteringar och mord.

I Nepal verkade protesterna – som involverade inte bara studenter, utan även arbetare inom den informella ekonomin, gig-arbetare och nyexaminerade arbetslösa – faktiskt störta regeringen. Den gnista som tände en krutdurk av frustration över arbetarklassens dagliga slit var en omfattande nedstängning av stora sociala medieplattformar, tillkännagiven den 4 september av Oli-regeringen, ledd av Nepals 'kommunistparti' (UML) – som har suttit i regering i någon form sedan 1990 – och deras socialdemokratiska koalitionspartner Nepali Congress. Officiellt var detta för att tvinga plattformarna att betala en ny moms: men det tystade också bekvämt en trend som kritiserar utbredd korruption och svåra ekonomiska förhållanden (på liknande sätt har sociala medier-förbud använts mot protester i många länder). Den 9 september satte demonstranter eld på parlamentsbyggnaden, regeringspalatset och premiärministerns residens. Premiärminister Oli avgick omedelbart och gömde sig i en armébarack. Två dagar senare jagades finansministern halvnaken genom staden.

Tyvärr visar Nepal också att arbetarna inte kan ta makten själv utan utan sina egna oberoende klassorgan för att samordna kampen och utan en politisk organisation som kan lägga fram ett tydligt revolutionärt program. Detta är ingen lätt uppgift i ett land som Nepal, kvävt av ett stalinistiskt/maoistiskt arv. Även om de demokratiska fasaderna störtades visade rörelsen i Nepal också var makten verkligen ligger i en borgerlig 'demokrati'. Resten av den kapitalistiska staten lämnades intakt, och armén kunde lätt ingripa. De gav protestledarna äran att få utse en ny tillförordnad premiärminister, som möjligen skulle anta några ynka reformer, men som kommer att dras tillbaka när 'lag och ordning' återställs. Ledarna hittade en liknande lösning i Madagaskar, där den militära elit-enheten CAPSAT installerade sin egen befälhavare som president och började utge sig för att vara vänner till demonstranterna – samma CAPSAT som installerade den tidigare presidenten 2009!

Hittills har det kapitalistiska systemet kunnat absorbera dessa uppror. Detta är till stor del tack vare de tappra insatserna från dess kumpaner till vänster och höger. Men vi måste också inse att demonstrationer utan strejker bara är gatufester, och strejker utan att ta kontroll över samhällets produktion bara är att böna och be. Det är fortfarande upp till oss som arbetare att omvandla strejker tillbaka till ett vapen för vår klass mot arbetsgivarna och staten; att ta kontroll över vår egen kamp genom strejkkommittéer som inrättas av massmöten med hela arbetsstyrkan. Utöver det så måste vi organisera oss politiskt och internationellt och bestämma oss för att vi inte längre vill tigga om rester från denna kapitalistiska värld utan ersätta den med en ny. Vi strävar efter att vara en del av den kampen. Om du vill vara med, hör av dig.

Ovanstående artikel är hämtad från den aktuella utgåvan (nr 73) av Aurora (https://www.leftcom.org/en/articles/2025-11-10/aurora-2025-11-10), bulletin från Communist Workers´ Organisation.

== Fotnoter

Image: हिमाल सुवेदी (CC BY-SA 4.0), https://commons.wikimedia.org/wiki/File:2025_Nepalese_Gen_Z_protesters_…